28 oktober 2008

Ondskans makt

Vad är det som gör onda människor så veder-
värdiga? Var gömmer de sig, innan de slår till?
Och vari ligger deras makt?
Döljer sig ondskan bakom människans mest
omhuldade och omistliga begrepp?
Ligger ondskans verkliga makt i dess medvetna
och hänsynslösa utnyttjande av samma
begrepp? Begreppen tillit och förtroende.

Ondska kan definieras som:
Utövandet av makt för att hindra andra människors
utveckling i syfte att försvara och bevara den sjuka
identiteten hos det egna jaget.

Onda människor skapar ett sjukt samhälle i miniatyr
i den miljö de behärskar. Ondska handlar alltid om lögn.
Den som konfronteras med ondska reagerar därför -
helt naturligt - med förvirring.
"Det är som att plötsligt förlora tankeförmågan"
säger många som försökt beskriva mötet med genuint
onda människor.
Onda människor är moraliska analfabeter och
maskeringsexperter. Leendet och det insmickrande
uppträdandet döljer det rätta jaget.

Onda människor vägrar se sin egen personlighet.
Plattar till andra för att upphöja sig själva. Hittar på
egna 'sanningar' som inte har med verkligheten att
göra. Angriper andra för att slippa ställas inför egna
fel och brister.

Avundsjuka och maktlystnad är onda människors
främsta kännetecken. De är egenkära, fulla av förtal,
hänsynslösa, giriga, skrytsamma och grymma. Anser
sig förtjäna det bästa av livet. De högsta lönerna, den
bästa maten, de dyraste prylarna. Kan spelreglerna,
har allt under kontroll. Saknar ödmjukhet och vägrar
se sin egen destruktivitet.
Saknar sjukdomsinsikt, kort och gott.
Skyller ifrån sig, pekar ut syndabockar och angriper
alla som klandrar dem. Offrar andra för att bevara
bilden av sig själva som förträffliga och ofelbara.
Projicerar sin ondska på omgivningen. Påtvingar andra
sin vilja med öppet eller fördolt tvång. Fördärvar livet
och livets uttryck hos kreativa medmänniskor. Skryter,
ljuger och bedrar. Hela tiden ute efter andras svagheter,
fel och brister. Allt för att för egen vinning kunna "slå
till vid rätt tillfälle".

De onda betraktar inte andra som människor. Endast
som föremål för manipulation och kontroll. Och deras
avsaknad av empati och känslor gör att de tänker och
agerar snabbare än vanliga människor.
Sunda, friska och normala människor är öppna, direkta
och tydliga. Talar inte i gåtor. Ifrågasätter egna motiv,
rannsakar sig själva och är solidariska med mänskliga
värden.


Vad kan man då göra när den onda människan
lyckas så väl med att framstå som normal, pålitlig
och förtroendeingivande?

Det första är att inte låta sig luras av den välpolerade
fasaden. Det andra är att studera de onda på nära håll,
"gå i clinch" och inför deras omgivning avslöja deras
rätta jag och karaktär.

Filosofen Edmund Burke lär ha sagt:
"Det enda ondskan behöver för att segra
är att det goda ingenting gör"

November 1999
Alf Susaeg